En vecka kvar nu. Dags att börja släppa på träningen för att få formen att komma. Kanske något enstaka tungt högintensivt pass kvar de närmsta dagarna innan vilan, maten och sömnen ska göra sitt. Ingen träning efter tisdag då du fått din sträcka tilldelad av UK. Sen handlar det bara om tanken. Tanken att du har gjort allt i din makt för att vara så väl förberedd som du kan för 25-manna. Tanken kan och ska göra mycket. Den hjälper dig att koncentrera dig och den hjälper dig att ladda musklerna till spänst, uthållighet och styrka. Och framför allt – tanken ger dig självförtroende.

Alla vet att de kommer att få en sträcka perfekt avpassad för dom själva. Alltså – du möter fysiskt och mentalt jämnbördiga på din sträcka. Du vet att ingen egentligen springer ifrån dig, ingen orienterar ifrån dig. Det är bara du där i tunneln som fokuserar på din uppgift du fått av UK: inga missar och stämpla rätt. Gör du det så är det i alla fall ingen som springer ifrån dig. Du är din egen Usain Bolt. Ta med dig det i tanken den sista veckan och låt tanken göra sitt för att formen ska infinna sig.

Märkligt att så få valde att genrepa idag i Åkersberga. Stigrikt och kuperat, riktningsändringar, kort- och långsträckor. Precis som Lasse Greilerts banor kommer att vara på höjderna väster om Nytorps gärde i Västerhaninge om en vecka. De som gjorde det gjorde det med stil och finess! Respekt.

/Frustande Fredrik

Just det, fel fokus!

Fokus just nu ligger på att stämpla rätt på 25-manna. Dagens träning visar med all tydlighet vad stressen kan göra. Förra året var det 73 lag som stämplade fel på 25-manna, då var det ändå många färre än året innan. Men av de 73 var det inte många som egentligen stämplade vid fel kontroll. 49 av de diskade lagen hoppade över en kontroll eller stämplade för fort utan att få registrering. Glöm inte både ljus- och ljudsignal vid stämpling på 25-manna!

Jag brukar skratta för mig själv åt dom som stämplar fel. ”Det finns ju fan kodsiffror”, brukar jag tänka. Jag ska nog sluta tänka så. För ett par veckor sedan i underbar Hemfosaterräng skulle jag knyta ihop säcken efter ett bra lopp i min nya klass. Vid utstämlingen blev jag dock inte godkänd. ”Det kan inte var sant, jag har ju aldrig stämplat fel i hela mitt liv”, sa jag bestämt och nästan irriterat. Men det visade sig att jag glömt att stämpla vid en kontroll jag sprungit förbi. Jag såg den men tänkte att det inte var min, i tanken var jag redan på väg till nästa. Tänk att man ska behöva bli 40 bast innan man gör något sådant! Min gode vän och vapendragare herr Blodsmak skrattade först åt mig tills han helgen efter gjorde samma misstag han. Gör inte som oss på 25-manna!

Jag brukar också skratta för mig själv åt H60-gubbar som missar kontroller. ”Va fan dom har ju orienterat i 50 år, att dom aldrig lär sig.” brukar jag tänka. Jag kanske ska sluta med det också…

/Trötta Tranan

Snart är det dags för en av årets höjdpunkter där vi skall visa både bredd och topp. Tre lag i mål – godkända – och ett förstalag som bjuder oss alla på spänning fram till målsnöret är vad jag ser fram emot. Platssiffran bör väl i år vara ensiffrig?

Vi satsar extra på service för våra löpare i år. Tapani Mattus är ”general” för detta och han har hyrt partytält med gasolvärmare mm. Men i tältet kommer vi ju inte att ha tid att hålla till. Hejaklacken står vid fållan.

Hur skall lagen se ut?

Nisse N

Ni har väl läst eller sett Dan Browns Änglar & Demoner? Om hur det gamla brödrarskapet Illuminate som listigt infiltrerar sig i Vatikanen. Så kändes det ikväll. Vi var ett par svartvita som smög oss ut på Ön för att känna på gruset. Känna på vad som väntar de riktigt hårda i helgen.

Linnea, Bittan, Olle och undertecknad kan skriva under på att terränglöpning är jobbigt, väldigt jobbigt. Man gör det man kan och ändå går det inte tillräckligt fort. Helt utan att tänka, men ganska enkelt egentligen. Man är inte bättre än man är tränad och det finns inget att skylla på. Lidingöstafetten var dock ett bra tempopass på vägen mot 25-manna. Ett par orienterare hävade sig väl mot friidrottarna vilket var kul att se. Att alltid unga Musen fortfarande är snabb inger hopp för åldrande medelålders.

Men det är imorrn och på söndag vi egentligen ska rikta blickarna mot Ön. Platten, Höglund, Jackson, Hemmyr och Gurra Grandin ska spänna musklerna över tre mil. De yngsta Skantzes mäter sig på den kuperade avslutande tredjedelen. Var är den äldste förresten? Och hoppas att Jackson har lärt sig vad maran gjorde med hans kropp en vecka före Jukola…

/Trötta Tranan

Det är tidig morgon och jag vaknade nyss ur en dröm. Några personer stod i mörkret och ställde frågan i rubriken. Jag förstod inte vad de menade så jag bad att de skulle träda fram och förklara sig, men det ville de inte.

Plötsligt trodde jag mig förstå. Det var någon slags förhör och de menade – varför ägnar Du all denna tid åt Järla och varför är Järla så viktigt för Dig.

Jag svarade att det finns många skäl, bland annat:

– Järla ägnar sig åt de sporter som jag tycker allra bäst om – främst orientering men även skidor.
– Inom orienteringen och i klubben träffar jag mängder av trevliga, öppna, glada och raka människor.
– Jag tycker helt enkelt det är roligt att vara med i Järla och jag blir glad varje gång jag träffar våra härliga ungdomar, duktiga elitlöpare och ideellt arbetande ledare och funktionärer.
– Järla är en offensiv klubb och vi är bra, men vi siktar hela tiden på att bli ändå bättre.
– Våra sporter är ”rena” och fair play är en ledstjärna. Trots detta blir det fel ibland, men då tar vi vårt ansvar och tar lärdom av det som skett.

Där avbröts min uppräkning av någon i mörkret och jag vaknade upp. Jag glömde som vanligt det mesta ur drömmen men mina svar kommer jag ihåg – och de gäller även i vaket tillstånd.

Nisse N

Dags att byta samtalsämne, dags att blicka framåt. Järlagården kändes som Tokyos tunnelbana ikväll eller som de hetaste uteställena på stan. Fullt, trångt, hett, slamrigt men med en enormt härlig stämning och en vilja att gå framåt och prestera. Det bara pulserar energi trots att höstmörkret annalkas obönhörligt. Detta härliga höstmörker med kalla klara kvällar där löpningen känns så där vidunderligt lätt och endorfinframkallande som bara då.

Höstmörkret påminner oss också om den kommande vintern. Inte heller där verkar det vara något fel på energin och viljan i Järla. I dagsläget är det 65 personer anmälda till skidlägret i Vemdalen sista helgen i november. Skidkommittén och Platten jobbar för högtryck för att lösa logistiken. Tillhör du ännu inte de 65:s gäng? Fram till 4 oktober kan du anmäla dig så försöker vi lösa resa och boende för alla.

/Tranan

Dagens DN kablar över hela världen ut att ”300 personer har nappat på Järla Orienterings friskvårdsprojekt Hittaut.nu…”. Offensivt! Vi syns, hörs och ger avtryck. Vi fyller upp ett tomrum i samhället och det är j-ligt  inspirerande.

Idag hittar jag även inspiration på Järlas kartarkiv. Kastar mig över Jackson ”king of paradise” Janssons stafett-SM-inritning och får läsa ord som ”…från den kontrollen in till mål så körde jag helt själv med en större klunga i ryggen. Ruskigt skönt att spika kontroll efter kontroll i hög fart” och ”riktigt nöjd över att ha gjort kanske årets hittills bästa lopp på en av årets absolut viktigaste tävlingar”. Gå in och kika och njut av Jacksons magnifika lopp, det är f-n i mig ruskigt imponerande!

Härlig stämning i truppen, kul med ”löv” i D21 och skönt att dra på sig en ny, hel och ren tävlingströja. AA, skicka med flaggan i helgen för den ska med upp på podiet.

Ser fram emot några goa tävlingshelger i höst. Höstlövstassande 25-mannakavle på södertörn är speciellt. Gula och brandgula löv, höstsol och lite kallt plus guldterräng. 1972 avgjorde Hasse Holmberg 10-mila på den åkern, där finns tradition. I år avslutar damerna, och jag tror Elin blir höstens hetaste i Järla Orientering. Senare har vi Smålandskavlen som alltid kräver att man hämtar de sista krafterna ur kroppen. Det brukar göra riktigt ont men är inspirerande när vi nu har så många som slåss om en tröja i laget, både norrmän och svenskar!!

Nej nu ska jag sluta att vara religös, ut och spring!

Tack alla duktiga SM-stafettlöpare för en mycket spännade och underhållande förmiddag framför datorn. Jag är imponerad av de fina resultaten.

Jag har tittat på bästa sammanlagda platssiffra för de fyra klasserna och i den tävlingen vinner Järla överlägset före Hällen, Linné, Göteborg-Majorna och Denseln. En sådan bredd ger förhoppningar inför 25-manna – nästa stora stafettutmaning.

Nisse N

På förekommen anledning bjuder här blogg.jarla.com på instruktioner hur man sätter ihop kontrollställningar. Använd manualen för att undvika ihopfallande ställningar och onödigt bekymmer.

Delarna

Steg 1

Steg 2, färdigt.

Fel, fel, fel!!

Tack än en gång alla som hjälpte till att arrangera Järladubbeln 2009!!

Huvudet värker av trötthet, ögonen rinner och kroppen känner sig rutten. Inte efter träning utan efter en låååång arbetsdag i Solnas betonggetto. Klockan börjar gå mot nio på kvällen och dagens planerade träning är sedan länge kansellerad. Men fan, det är ju fortfarande över 20 grader varmt och kvällssolen är uppe och grönskan är tung och inbjudande. OK, en liten sväng då bara för att rensa huvudet.

En stund senare med skorna på och blodet som börjar fylla trötta muskler. Det känns ju bra, och vilken underbar kväll. Kör mitt nya favoritstråk på hittaut-kartan längs Svindersviken, ömsöm i skog, ömsom på nybyggda bryggor längs den branta havskusten. Havsluften slår emot mig och får mig att kicka igång. Nacka Strand i ett huj och Nyckelviken utan problem, ser båtarna på väg in från skärgården, längtar ut igen.

Över berget och skenar rakt söderut mot Järlasjön genom idylliska villakvarter med trädgårdar där doften av kaprifol, salta kräftor och kummin slår emot och tankar mig med mer energi. Borta är all trötthet. Egentligen är jag dåligt tränad men kvällens stämning får fram euforiska krafter i mig. Möter Järlasjön i dunkel med en yta som en nytvättad spegel. Måste stanna upp. Titta. Njuta. Lyssna. Lukta. Bli stark. Gasa. Längs vattnet, upp genom Lillängen, mot bryggorna i Järla Sjö, där vi bildades en gång i tiden. Fukten slår emot, det luktar som det gör när det är högtryck på väg, som en blöt gammal handduk som ligger tungt och rogivande.

Tillbaka och en dusch. Kroppen är nytankad och huvudet rensat. Ingen kan säga att ett kvällspass en sommarkväll kan vara annat än helande.

/magazinet