Tämjer de mörka krafterna, del III

Det kom lite vinter emellan nattövningarna med härliga skidpass. Men nu så är det dags att ta upp den mörka träningen igen!

Det är pass ca 20 i ordningen och åter har jag min mentor Axel Mattsson från AMträning med mig. Jag har gjort några pass på egen hand, en del med framgång men motgångarna kommer ofta och kan fortfarande vara ganska brutala.

Till kvällens pass har Axel skapat en ny bana, så att jag inte kunnat sitta på kammaren och fuska i förväg. För säkerhets skull tar vi den baklänges när vi väl ger oss av.

Vi repeterar lärosatserna:

  • Förenkla – på riktigt!
  • Var noggrann med genomförandet!
  • Riktning och kartkontakt!

Kartkontakten

Ikväll ska jag ta kartkontakten till en ny nivå. Närhet till kartan ger närhet till planen. Går jag rakt mot nästa hållpunkt? Eftersom sikten är begränsad så blir syftlinjerna kortare, och kart- och kompasskontakten måste bli tajtare.

I svåra diffusa partier, där sankmarker och småhöjder bildar parallella linjer på kartan, är risken för parallellfel brutal på natten. Kursstabiliteten är helt central för att över huvud taget kunna hitta fram och orientera rätt. På natten får man helt enkelt inte tappa bort sig, det är den brutala sanningen.

Första prövningen

Första kontrollerna går bra och vi är inne i orienteringen. Men nu blir det lite svårare, mot 3:an. Första säkra bockas av. Lugnt och jämnt tempo, vidare längs en bergskant och sedan upp på en tvärsgående höjd. Noggrann avläsning av de mindre höjderna och sedan nedför en slutning och pang – där satt den! Skolboksexempel.

Långsträcka – koncentration

Vidare till nästa kontroll. En långsträcka. Ganska stora höjdpartier att passera, gäller att vara noggrann med riktning och plocka hållpunkter för att kunna hålla tempot. Detta är min akilleshäl vid dagorientering. Tänker att det går att slappna av lite nu när det är stora inläsningsobjekt på vägen, rejäla höjder att passera. Hjärnan tappar fokus, funderar plötsligt på något annat och så – pang! Vilken höjd har jag nu framför mig? Börjar söka efter bättre inläsningsobjekt, vinglar lite. Gick jag inte lite mycket vänster nu? Kanske bäst att söka mig lite höger? Sedan kommer tvivlet och så, ja bommen är ett faktum…

Så på natten då? Här finns förstås plats för ännu större misstag, så med Axel bakom axeln är jag på min vakt. Läser karta och kontrollerar riktningen en extra gång, och en till. Och se, ännu ett skolboksexempel läggs till handlingarna. Känslan, den känslan!

Riktningen min vän!

Börjar bli lite modig nu, nästan mallig. Drar iväg mot nästa, ett lästläst parti – tydliga höjder och ett par sankmarker emellan. Passerar också första säkra och vidare upp mot min förlängning efter sista säkra och sedan pang – ajdå! Fast i en mörk gran med bara en meters sikt i varje riktning. Sista säkra var en rund höjd som jag tog norr om, sedan något slarvig med riktningen nedför slänten faller ut lätt till vänster in i grönområdet. Missar med 50-talet meter. Får stanna upp, söker inläsning men mitt i granskogen finns det inte så mycket att läsa på. Blir ett par onödiga minuter att lägga till läroboken.

Passet fortsätter jag börjar skönja att orienteringen har nått en ny nivå. Visst, det är inte felfritt, men jag anar en ny stabilitetsnivå!

Så nu längtar jag till tävlingsdags då jag får mäta mina krafter på allvar. KM-natt, jag har aldrig varit så laddad!

Speak Your Mind

*

tjugo − elva =