En återvändares bekännelser

Det kom smygande. Mitt intresse att återvända till orienteringen efter drygt 25 års uppehåll. Surfade in på Järlas hemsida och några grannklubbar för att se om sporten fått något lyft av den stora löpartrenden. Beställde några Friska Nacka-kartor så där lite i smyg. Det handlade inte om någon satsning. Bara ett par motionspass. Skulle vara skönt att fokusera hjärnan på något medan man springer. Behövde ändå röra på mig.

Några veckor senare var det dags att investera i ett par riktiga orienteringsskor igen. Men hu vad långsamt det gick. Hade inget minne av att det kan ta 15+ minuter för att springa en kilometer i terrängen. Går klockan fel? Och vad svåra de var att hitta, de där förrädiskt smala stavarna i skogen. Ägnade lika mycket tid att leta som att springa. Bara då och då infann sig något som kunde betraktas som flyt. En känsla som alltför ofta övergick i Den Stora Förvirringen.

Började längta efter nästa kartsläpp från Friska Nacka. Nytt område, nya utmaningar. Helgträningen följde ett mönster. Cykel ut, sedan en timme i skogen och cykel hem. När alla kontroller var tagna, så var det bara på det igen fast åt andra hållet. Fortsatt förvirring. Fortsatt uppförsbacke. Men säkerheten förbättrades ändå successivt.

Så hörde plötsligt min gammal arbetskollega Niclas av sig och undrade jag om jag skulle springa en tävling som låg ett par veckor fram i tiden. Det är nu exakt ett år sedan. Jag hade i och för sig inget för mig. Och jag var ju medlem i Järla för att stödja de lokala satsningarna, så visst, några hinder fanns väl inte. (Klubblös var då ett okänt begrepp för mig.) Sagt och gjort. Skaffade inloggning till Eventor, Sportident-bricka, en vettig kompass.

Tävlingsinstinkten tog nu över. Orken var inte samma som för 25 år sedan. Och jag hade inte något svart bälte i orientering. Men från en hyfsat låg nivå kan en utvecklingskurva bli desto brantare, tänkte jag.

Om det var roligt att trimorientera, så blev tävlingarna barnsligt spännande. Och även när Den Stora Förvirringen inträdde, och det händer alltjämt fortfarande ska tilläggas, så medgav den nya tekniken precisa jämförelser mellan kontrollerna. Hade jag möjligen gått snabbare än andra betydligt starkare löpare mellan 4:an och 5:an? Det fanns alltid ljusglimtar att glädjas åt. Barnsligt? Javisst. Stimulerande? Absolut!

Sedan den där tävlingen för ett år sedan försöker jag hålla tisdagskvällarna lediga i kalendern. Krävande jobbutmaningar från sättas i väntläge. Kroppen och huvudet behöver regelbunden rekreation och nytt syre. Orientering är själavård i den högre skolan. Inte behövs det något kort på gymmet eller någon dyr investering i Personlig Tränare; Skogen är fri, och i Järla finns plats för både elitsatsande unga och för ”återvändare”.

Kommentarer

  1. Friska Nacka – inkörsporten till tunga droger

  2. Kerstin, Sandström säger:

    Välkommen ”åtetvändare”!
    Underbart uttryck, det där med ”Den Stora förvirringen”, känner man igen sig i.Vår tisdagssoppa är något unikt inom idrottsvärlden, i dag när många betalar för att ingå i ett socialt sammanhang på de mer exklusiva gymmen.
    Lycka till i skogen!

  3. Kristin säger:

    Rolig läsning Per! Kanske även du gör debut i ett tiomilalag detta år :)

  4. Fredrik B säger:

    Bra Per! Man kunde också se ett fint flyt i skogen igår så utvecklingskurvan verkar fortfarande peka åt rätt håll!

  5. Niclas säger:

    bra skrivet Per! Jag är lika fast i det här själv och om 11 dagar ska jag vid 48 års ålder springa 10-mila för första gången!

Lämna en kommentar

*

17 − två =