Sträcka 5

Först måste jag säga att jag har nog av olika anledningar aldrig varit så laddad och revanschsugen som inför årets 10-mila. Efter en träningsmängsmässigt bra vinter trots stora problem med hälsenorna, så har vårformen lyst med sin frånvaro. Dessa kassa hälsenor, dålig form och även en viss brist på motivation har resulterat i ett ytters sparsamt tävlande med Natt-SM som enda riktiga race. Så det måste ha varit svårt för grabbarna i truppen och Hasse, Göran och Axel att veta var de hade mig.

10-mila närmade sig och laget presenteras. Jag fick tydligen förtroendet att springa 5.e sträckan. Det första jag tänkte när jag så laguppställningen var: Jag kommer gå ut i täten! Med dom stabila killarna på sträcka 1-3 och sedan Olle på det, gör att han skulle kunna gå loss! Från och med det, så var det bara att förbereda sig på ungefär samma uppgiften som förra året.

På väg till TC så snackade jag med Axel som förklarade att Bejbom låg med bra på en plats runt 15. När sedan Olle dukade upp i tät i mitten på sin sträcka, så blev man självklart nervös, men ärligt talat faktiskt i så farligt som man kan tänkas tro. Jag tror faktiskt att jag var mentalt förberedd på ett liknande scenario. Olle kommer sedan in med tätklungan, vartefter en ganska stor grupp på 13lag rusade ut samtidigt.

Efter ett par minuter och några gafflingar senare så hade gruppen decimerats till en mindre tätklunga bestående av sex lag (Järla, Kalevan Rasti ,SNO, Turun Metsänkävijät, Lidingö och Halden). Glädjande nog så hade vi redan då ”ställt av” tuffa konkurrenter som Göteborg Kristiansand och Denseln. Denna grupp höll ihop från och till hela vägen in till växling, om än med olika gafflingar och vägval, t.ex. på långsträckan drog KR vänster och Halden rusade runt höger på olika vägval. Vi andra tvekade lite och körde sedan rakt på med Lidingö som anförare. Några minuter senare är alla ihop igen.

Stämplar till slut in sist i klungan väldigt nöjd med min insatts, där det känns som jag haft totalt kontroll hela vägen. Jag låg oftast en bit bak, men visste exakt var jag skulle hela tiden. Hade faktiskt en rätt kass dag rent fysiskt, men det spelar ingen roll för jag hade ändå inte kunna gjort mer. I stafett gäller det bara vara med på en mellansträcka som denna.

Sedan blev det sjukt spännande att följa när Järla-grabbarna slets sig med i täten sträcka efter sträcka tills det var dags att växla ut vår andra superstjärna som lätt kunde defilera hem bragden. Ett helt otroligt och fantastiskt bra resultat. Kul inte bara för löparna utan även för alla som lägger ned ett stort arbete runtomkring för att ge möjligheter till en sådan topprestation!

Jackson (Eremiten i Paradiset)