Grattis Emma till tiondeplatsen i sprinten i VM!

En helt vanlig dag i gruvan.

Sickla gruvlopp 21 september 2014. 400 exklusiva platser på www.sicklaloppet.se 18 juni kl 09.00.

 

Jag fortsätter att fira Järlas 100 årsjubileum på mitt eget sätt. Efter Flyktingloppet hemma hos Ragge är det nu dags för nästa celebration – Järlas jubileumslag på Jukola. Eller som det står i startlistan ”Järla 100 år”. Tungt lagnamn.

På bilden (träningsläger i Norrbotten 1994 efter Jukola i finska Lappland) finns grundstommen i laget som presenteras här. Idén med ett jubileumslag på Jukola föddes på någon av Sicklaloppsgruppens beryktade kvällar på stan förra året. Men det har varit svårt att kvala in i laget och nu efter en del avhopp av bland andra Erik Wiberg och Benke Hall så ser laget ut så här:

* Vi inleder med Danne Engberg på första. Har gått hårt på GöteborgsVarvet och Stockholms Brantaste och är sugen på fart och karthjälp. Laddar med maran imorrn.

* Davve Skantze trampar på på andra med grova cykellår, laddar med en veckas cykling på Sicilien.

* Tobbe Engberg kör långa natten, Norrlandsexpressen har fått ordning på kartkänslan jämfört med lägret 1994.

* Undertecknad får smörsträcka såklart. Kort och kuperad. Träningsprodukt.

* Det finns talanger och det finns talanger. I Järla har vi Erik Andersson och Elin Hemmyr Skantze. Men även de har sina övermän i talanger i form av Erik Wiberg och Robban Hanning. Robban tar femte och slipper förhoppningsvis ”Kronogårds-kollapsen” på bilden ovan.

* Skidorienteraren från Nora, Peter Höglund, Sicklaloppets starke man laddar också med  maran för att palla den långa sjätte sträckan. Tränar mycket i det fördolda med oanad kapacitet.

* Och så har vi långtradarnas långtradare Don Staudte som prenumererat på långa natten och sista på Tiomila och Jukola de senaste decennierna. Jubileumslagets lokomotiv.

Du kommer såklart att kunna följa vår framfart i Kuopio på bloggen. Kanske vi till och med dyker upp innan dess på Jukolatestet och KM nästa vecka.

/tt för ”Järla 100 år”

 

Nu gör vi en gemensam insats i Järla och ökar trycket på Sickaloppets social medier! Det gör vi genom att se till att alla vi själva följer Sicklaloppets kanaler. Vi vill se att alla i Järla där. Ju fler vi är desto mer syns vi!

#sicklaloppet

www.twitter.com/sicklaloppet
www.instagram.com/sicklaloppet
www.facebook.com/sicklaloppet

/Sicklaloppsgruppen

På sjunde sträckan för herrarnas förstalag gick Kaspar ut i absoluta täten och var med längst fram under stora delar av sträckan. I mål var han sex minuter efter och vi var många som undrade vad som hänt. Här kommer hans berättelse.

Here is what happened on my leg. I’m not 100% sure about everything on the last loop because it was an extremely stressfull situation.

Alain gave me a good position within a big group. In the beginning it was very hectic. A lot of runners who pushed really hard to stay in touch with the lead. You have to fight for the positions and still be in touch with the map. After Control 3 it was better. It was a long queue and i find myself in the top positions. Mora, Kalevan and me were the ones who took the initiative and tried to keep a high speed. This works really well over the whole course. I started to think that we are probably only a small group in the lead. Because it was only Mora and Kalevan showed up in the front. I had a really good flow until control number 21. Than it happened.

I came down the hill and suddenly it was dark. My headlamp turned off.

Shit. But right after that we came to the control. But it was not the correct one. It was the other forking. I was not really surpised because in my opinion I have to go further on to approach at my control. So I just stayed behind Kalevan and tried to turn on my lamp again. It didn’t work. So i decided to stop for a moment to grab my reserve lamp which I carried around my hip. As you can see on the gps, that was right beside the stone where the correct control would have been. But i didn’t see it. So i kept following Kalevan and tried to turn on my reserve lamp.

But that didn’t work either (I must be fallen on it during the race, because it worked during warm up) I knew that i was running to far but it was my only chance to get some light from the other runners. When we approached at the next control I saw the number and knew, that this is already control number 22. But i still need 21. I got some light for some seconds from the other runners who were passing and started to go back in the right direction. But it was totally dark. I couldn’t see anything in the forest and neither on the map. I was so busy to find a solution how i will find my controls that i didn’t start to panic. After a short while two other runners came in my direction and passed me. But there direction was towards control number 22. So I didn’t follow them.

The next light was a runner who came towards me (OK Linné) and i thought that could be the right direction. I followed him and we got to the stone. I was able to see the control number on the control but couldn’t check it on the control description. I had to rely on my memory. But in this situation i wasn’t happy about that, because i was really stressed.

But I had to hold the back of Linné. That was my only chance right now.

Towards Control number 22 I came again to a wrong control (contour 40m before my control) and we stopped.

It’s pure coincidence that Don Staudte was there at the same time and realized that i had a problem. So finally i got some Light for some seconds. I checked the control description of control number 21 and memorized the rest of my course. I think it was only 10 seconds and than i headed further on towards control number 22. Without any light it was hard to run and i had to trust in my feeling. I found control number 22.

Than i went over the hill to control number 23. Suddenly I wasn’t sure if I had to go further on because i couldn’t see Linné anymore. Again I lost some seconds but finally I saw another runner who was at the control and I managed to get there too. Than it was only one control left. I got some Light from a runner behind me that it was easy to follow the path.

When I came into the finish I heard that we are 6 minutes behind. It felt so bad and i was totally disappointed. And I didn’t understand how can we be so unlucky, that both of the lights were broken…

Right now I can also see some positive parts. I think that 6 minutes are not that much. It could have been much worse. And I can be happy that I got the right controls. Because i had one proper look on the map for all the controls. And finally my team was able to fight back into Top10!  That’s still a good position.

It was really bad what happened. It would have been the best situation for fighting for the podium on the last three legs. But we can just keep going and that I am confident, that we will be in the Top3 in the next years.

Best Regards
Kaspar

Vilka är dessa Järlaherrar? Vad gör dom? Vid vilket tillfälle? Vad hände? Är det Åsa-Nisse och Klabbarparn?

Det finns lopp och det finns lopp. Flyktingloppet 44 km är Sveriges mest kuperade lopp över två fjäll – Kvelifjället och Muruhatten. Eller kanske Norges mest kuperade lopp då 90 procent av åkarna är norskar. Start i Nordli i Nord-Tröndelag och mål hos Ragge i Gäddede i norra Jämtland.

Söndag morgon och regnet strilar mot rutorna, klassiskt Gäddedeväder. Perfekt, vi har bra vallning och bra rill.

Starten går och Benke och jag tar position bakom Södergren, Northug, Brink, Dyrhaug, Dahl och Kjölstad. Den blöta nysnön yr och upp går det direkt 7 km på Kvelifjället innan vi störtar utför på andra sidan.

Rullskidsmästaren Benke är grymt stark på mittpartiet och stakar hårt och jämt. Själv är jag trött redan efter 4 km.

Loppet avslutas uppför Muruhatten med 3 km saxning, att jämföra med Molinabacken i Marcilaonga, orginialdragningen. Här stapplade vi upp i serpentiner något efter Northug och de andra.

Dyrhaug knäckte Northug i spurten strax före Södergren. Benke var 39 min efter och själv vinglade jag in ytterligare 12 minuter senare i blötan.

Sveriges hårdaste lopp är avklarat och jag har inlett mitt eget 100-årsjubileum av Järla!

/tt

 

 

Så har vi intagit Raggebo på Storgatan i Gäddede ännu en gång. Fick den mjuka sängen den här gången. Här har jag varit många gånger, sommar och vinter och känner mig lite som hemma. Första gången som 18-åring på Fjällorienteringen, sen dess ett antal gånger med tung träning, tävling, skidåkning, fjällvandring, fiske och trevliga dagar och kvällar hemma hos Ragge.

Sent igår kväll öppnade han dörren för oss efter 80 mil i bil och bjöd på traktens delikatesser i olika former. Ragges rum ”ishavet” är kvar och den ”australiska bungalowen” i källaren känns igen. Numera får man också duscha hur länge man vill.

Idag blev det skidtest upp på Muruhatten i galet bra vårvinterväder inför Flyktingloppet. Maria tävlar imorrn och Benke och Tranan på söndag. Ragge och Jonas sköter om oss. Men det ryktas om snöblandat regn på söndag, kan blir svårvallat. Hompen vad la du för valla i sörjan på König Ludwig? Imorrn blir det i alla fall skarklister.

Dock går åsikterna isär om vem i Järla som gjort det bästa loppet i Flyktingloppet genom tiderna! Bäst tid, bäst placering eller det bästa loppet? Är det Torgny Carlsson, Harald Stjernström, Tobbe Engberg eller rent av Ragge själv? Allra tröttast någonsin uppför Muruhatten är enligt Ragge i alla fall Henke Stjernström.

Ragge har i alla fall alla Järlas lag till Tiomila klara, oavsett vad Axel, Hasse och Hemmyr säger!

/tt

 

Vem är denna person? Vilken tävling? Och vad hände?