Järlabloggen är ensamma om att få träffa Järlas stora juniorstjärna inför avfärden mot sommarens junior VM i dolomiterna i Italien. Olle Boström är i år en av den svenska truppens allra största stjärnor. Junior VM inleds den 6e juli och Boström reser ned till Italien med sina landslags kompisar redan den 28 juni för att förbereda sig. Järlabloggen tar pulsen på Olle innan avfärden.
Kan du berätta lite om årets vårsäsong, hur funkade vinterträningen?
JVM 2009 i Italien har ända sedan jag drog igång grundträningen i november i fjol varit mitt huvudmål. Grundträningen under vintern fungerade mycket bra, och jag kunde genomföra den träning som jag planerat utan inslag av sjukdomar eller skador. Förväntningarna inför säsongen trappades upp mer och mer. När det sedan började närma sig tävlingssäsong så åkte jag på ett antal läger. Jag var på ett läger till södra Italien med två kompisar från orienteringsgymnasiet i Sandviken. Här kunde jag få ett kvitto på att utvecklingen gått bra, och under MOC, Mediterranean Open Championchips lyckades jag göra mitt kanske bästa lopp hittills i år. Jag lyckades sätta hela IFK Göteborgsgänget med Mats Haldin och Jonas Pilblad i spetsen på plats, och vinna den ganska snabba medeldistansen med över minuten.
Säsongen började, och första riktigt stora tävlingen i Sverige var tiomila i skåne, du var först vid ett flertal tv kontroller och kom in till växling som trea. Intrycken i efterhand?
10-Mila, och hela den helgen var riktigt kul och en av höjdpunkterna den här vårsäsongen. Mitt lopp, att vara först i spåret på 10mila var häftigt, stämningen i klubben, bussresan, allt detta och mycket mer kommer jag att minnas mycket länge.
Juniorcups resan i Sundsvall, slakten på långdistansen följdes upp av en knapp seger (1sekund) på medeldistansen dagen efter. Berätta om helgen?
J-cupshelgen i Sundsvall var årets andra höjdpunkt. När man får leva som hockeyproffs med sina sköna klubbkompisar på Scandic i fyra dagar, då kommer också resultaten. Hehe, nej men skämt åsido, den avslappnade stämningen där tror jag var stor anledning till att resultaten den helgen blev så bra som de blev.
Och med den helgen blev du uttagen till NOM och även till årets JVM.
Japp, ja fick på måndagen efter Sundsvall reda på att jag var uttagen till både NOM i Finland och JVM i Italien. Det var riktigt skönt. Det var egentligen detta som var det absolut ända målet med vårens tävlingar att ta mig till dessa mästerskap, för det är där jag vill prestera.
Men Nordiska i Finland blev inte som du tänkt dig?
Formen var riktigt, riktigt god efter Sundsvall, och jag kände verkligen hur NOM kom närmre och närmre. Men, så kom årets största motgång, fyra dagar före avfärd till Finland så fick jag halsfluss. Det var längesen jag kände mig så tom som då, precis på upploppet, precis innan målet så sket det sig totalt. NOM gick sedan ändå överlag rätt okej, med tanke på att jag käkade penicillin och legat nedbäddad under den sista viktiga uppladdningen.
Men, nu är detta över. Nu är det bara att se framåt. Jag känner mig nu fullt tillbaka och har fullt fokus på Italien. Det ska bli sjukt roligt.
Du gjorde landslag debut på ett hemma VM ifjol, tankar när du tänker tillbaka på förra sommaren?
Förutsättningarna i år är som sagt ganska olika från hur de var ifjol. Ifjol var det min första gång i juniorlandslaget, och allting var mycket nytt. Givetvis så satsade jag högt när jag sprang och ville prestera så bra som möjligt, men med den formen jag var i hade jag nog kunnat prestera ännu bättre med mer erfarenhet. Men, när jag tänker tillbaka på den veckan så är det bara härliga minnen. Vi hade en grymvecka ot rolig ch jag lyckades prestera riktigt bra lopp, och få ut mycket av min kapacitet. Innan JVM i fjol så hade jag väldigt dålig koll på hur bra de andra nationernas löpare var, och hur bra jag själv var, detta till skillnad från i år då jag tror att jag har rätt bra koll på det.
Ifjol avgjordes JVM i en terräng som egentligen är klippt och skuren för dig, tung och teknisk svår. Berätta lite om skillnaderna på årets terräng, och passar den dig bra!?
Terrängen förra året var en väldigt bra terräng för mig, tufft och hårt fysiskt men samtidigt klurigt tekniskt. Det var en ganska typisk västkustterräng, som jag märkt passar mig mycket bra. SM 07, JVM-testerna och JVM gick i liknande terräng och alla dessa stortävlingar gick bra för mig. Jämför man fjolårets JVM-terräng med i år så är skillnaden stor, men ändå inte helt olik. Det som väntar nu är dolomiternas sluttningar, dvs riktigt kuperade berg, på hög höjd uppemot 2000möh, där hela kartan egentligen är en stor sluttning. Dock så är dessa sluttningar rätt svåra tekniskt, och det finns mycket detaljer, stenar och branter. Sikten är på sina ställen inte heller jättegod så det kommer garanterat att bli rätt klurigt även i år. Så, givetvis är terrängen väldigt olik från ifjol, men det är ändå en fysiskt tuff och hård terräng som är klurig tekniskt, precis som förra året. Jag ser därför väldigt positivt på terrängen och tror att det kommer att passa mig bra.
Du blev världsmästare i stafett ifjol, och två gånger femma på medel och lång, vilken distans är det som du ser fram emot mest iår?
I fjol kom jag femma på både medel och långdistans, och det är dessa distanser som jag satsar mest på även i år. Om jag ska rangordna dessa så är det långdistansen som jag ser allra mest fram emot och där jag tror att jag har störst chans. Stafetten vill jag också givetvis springa bra på, men den går sist på veckan så vi får se vad som sker med laguttagningar osv.
För ett år sedan, på långdistansen i Göteborg var du inblandad och en av huvudpersonerna i kanske den sjukaste VM finalen orienteringsvärlden någonsin har upplevt. Du var en av dom sist startande och inför täta åskådarled på spurten krigande du om medaljerna och tillika guldet, du stämplade i mål som fyra, precis utanför pallen och den skrikande publiken blev helt tyst precis som den kan bli på de stora fotbolls arenorna, till slut knuffande den sist startande Schweizaren Matthias Kyburz ner dig till en femte plats. Kan du berätta lite om dagen, din presenstation såhär i efterhand?
Fjolårets långdistans på JVM, var en väldigt speciell tävling. Jag har nog aldrig varit så arg över ett så pass bra lopp. Det var en riktigt varm dag, och det bjöds på en hård och bra långdistans. Detta var det lopp som jag hade satsat mest på under veckan, och jag visste att det skulle passa mig. Jag genomförde också mitt lopp bra, även om benen var riktigt trötta i värmen och jag gjorde några små missar. Men, att komma i mål och få reda på att jag missar medaljen med fyra sekunder och arton sekunder från att vinna långdistansen på JVM, det häftigaste man kan göra resultatmässigt som junior. Det var tufft. Jag kunde ju inte vara besviken med min prestation och det var jag inte, däremot var jag arg. Jag hade intalat mig efter att ha haft otur med sekunderna på medeln och missat medalj snöpligt där att: aja, det kommer väl att jämna ut sig i längden. Nästa gång är det jag som har sekunderna på min sida. Men två dagar senare förlorar jag en sekundstrid än snöpligare.
Du har nu tagit studenten från Orienteringsgymnasiet i Sandviken där du hållit till de senaste åren och såklart orsaken att dina besök på Järlagården har blivit ganska lätt räknade. Vad kommer hända framöver, kommer du besöka Järlagården med mindre mellanrum i framtiden!?
Mina tre år i Sandviken är slut, och jag har beslutat mig för att åka hem. Mina besök på Järlagården har varit så många som jag har hunnit med under denna tid, dvs inte så många. Oj, vilken ändring det ska bli i höst. Jag ser riktigt mycket fram emot att starta upp i augusti, och dra igång satsningen mot SM. Tidigare har jag inte lagt mig i så mycket i upplägg eller snack. Jag har haft fullt upp med att se till att min träning i Sandviken har fungerat bra, men nu vill jag vara med och hjälpa till. Jag har fått med mig mycket erfarenhet från orienteringsgymnasiet och vill gärna vara med i Järlas offensiva satsning. Jag ser fram emot att arrangera touretapper, analysera quickroutefiler, höja VO2maxet, diskutera bästa shoechoicet och mycket mer på Järlagården i framtiden.
Järlabloggen önskar dig till sist ett stort lycka till i Italien!
Tack så mycket!
