Järlabloggen

Årets första stafett, snacket har vart igång länge, stämningen vart på topp och löparna har vissat gryende form. Dags att visa att den inledande showen på fjolårets SM-stafett inte var en engångföreteelse! Det har sedan länge gått rykten att Järlas egna schweiziska lilla bergsget skulle flygas hem, förväntningarna var höga!

Efter en mycket stark inledning på årets första stafett föll Järla tillbaka på dom två avslutande sträckorna, tyvärr strulade tekniken för våra stjärnor på slutet och en tilltänkt topplacering blev tyvärr en placering några hack ifrån pallen, en sjätte plats på Måsen med starkt startfält är inte dåligt, snart slår vi till och då är det bara smack smack och det kommer bära riktigt högt!

         Innelistan

• Martin Härberg – Fortsätter att följa sitt eget motto, ” Är man bara först till startpunkten så löser sig allt”
• Petter Jönsson – Imponerar återigen! För två veckor sedan spöade han delar av schweiska landslaget i deras eget hemland. Nu visar han att det inte var någon tillfällighet!
• Maria Andersson – Elin lämnade över förstasträckan åt Maria som imponerade på direkten!
• Jakob ”Jackson” Jansson – Orolig över en fot som krånglat en tid, och tog det idag lungt och bara finlirade, gick enligt egen utsago på 75%;)
• Elin A-Skantze – Verkar vara i grym form, visar direkt att hon har på VM att göra!
• Natträvarnas natt - Ymnigt snöfall, mörkt och allmänt hårt – ”årets tuffaste tävling redan avgjord”.

Veckans citat ”Är det snö på måsen kommer jag fan gråta blod ett år!” Mannen som aldrig slutar förvåna, Martin Härberg skapar alltid rubriker.

Det lär blir ljust i Nackaskogarna snart. Riktigt ljust. 25 000 lumen är på ingång till Järlagården och dess tidigare så mörka och svårnavigerade skogar. Järlas svarta pantrar och pumor kommer snart att vara uppjackade med Zenith i pannan med 44 graders spridning. Konkurrenter må bäva!

Det ryktas också om ett värstingshemmabygge a´la M Hektor på 6000 lumen stycket. Det byggs, pillas, svarvas och fräses under flitens lampa och sena kvällar. Det handlar visst om att kylflänsen måste tåla det fruktansvärda ljuset och värmen. Kan bli bra, riktigt bra!

Mastbacken sög igår kväll, syragränsen var nära. Jag joggade igenom bara, som Wissman säger när han dundrar runt på låga 47. Kollberg verkar het.

Avslutningen av årets Järla O-Tour blev mycket lyckad och vi vill tacka alla våra fans och framförallt Bosse och Marika för det grymma arragemanget!
Bjuder på lite bilder från gårdagen för att uppleva stämningen som var ute i skogen!

Hi folks! Nu är det dags för några ord från coachen: imponerande prestationer som iakttas från min stol:

- Eftersom banläggning och -ritning i år tillkommer bland mina kvällsuppgifter (inga färdiga träningspass) blir det inte mycket tid över för matlagning… inga beordrande ord behövs dock för att bordet beläggs med läckra pastarätter varje kväll. Järlaungarna har växt upp och blivit mycket mera självgående… lr var det bara initiaivtagar-eliten som hängt med i år?

- När träningsmotivationen av de närvarande sportskanonerna når höjder som motsvarar bergstopparna här, spelar ett lågt deltagarantal ingen roll för att nedlagt arbete för banläggning och kontrollutsättning ska kännas motiverande och givande!

- Alla träningsformer och terrängtyper mottas av euforie och ironiska utrop som ”oj, oj, oj, va tråkigt!”

- Frågan var samma varje dag: när ska vi ta vilodag? – Då vi lät motivationen bestämma över detta, blev det såklart aldrig av med en sådan! – Va tråkigt!

- Och vilket tråkigt väder, vilka tråkiga vyer, vilken tråkig terräng, vilket tråkigt gäng, – va tråkigt vi har asså, …. vi läääängtar hem!

/Coachen

Ytterligare några dagar i solmetropolen Lugano har avklarats. Ett långpass i bergen med underbar usikt samt en skön sprinttävling genomfördes. Gårdagens långpass innehållande en långdistansbana, en medeldistansbana samt en sprintbana, var något att bita i. Den första delen på 6,6km avklarades i ett hårt tempo på 85 min, kuperingen var brutal. Vissa trippade på och tog sluttningarna med lätta och kvicka ben, likt bergsgetter. Andra hade det tyngre och hade inte kraft att ägna utsikten ens en blick, smärtan var i fokus.

Efter gårdagens hårda träningsdag avnjöt vi, med smak av mjölksyra i kroppen, en välförtjänt middag nere i Lugano. Vissa slog på stort och åt riktigt flott med både förrätt och vin till maten. Andra mindre glamoröst men minst lika välsmakande med pizza. Men vad var det som luktade ovanför trappen? Vissa hade lite spekulationer

Idag sprang vi en dubbelsprint där tiden för två sprintlopp lades ihop. Vädret var likvärdigt med svensk sommar och solen gassade hårt. Petter sprang bäst av järlagrabbarna och placerade sig som tvåa i totalen, 7 sekunder efter Schweizaren Andreas Rüedlinger men före landslagslöparen och tillika Kristiansands löparen med det coola namnet Baptiste Rollier. Petter verkar sjukt stark! Och i D18 så segrade den nerflugna Malin Sandström

Resultat:
1 Andreas Rüedlinger 26.44
2 Petter Jönsson 26.51
3 Baptiste Rollier 26.57
7 Anders Holmberg 28.13
9 Dan Wester 31.43
10 Axel Mattsson 32.08
14 Nisse Björke 32.59
15 Erik Kropf 33.11
Christian Kollberg utg

för mer informaton.

http://www.o-l.ch/cgi-bin/results?type=rang&year=2009&rl_id=475&kat=HAL

Fredag i Lugano, på Hotel Montarino. Vilket snarare är ett Hostel för oss som är inhysta i en 15-kvadratare med 3 st 3-våningssängar. Mat lagar vi själva, med andra ord lever vi mycket glamoröst här i italienskspråkiga Süd-Schweiz. Vad gör vi annars här på ”campen” då? Jo vi funderar vem mannen som bor två dörrar bort är? Varför stressar han så mycket varje morgon, varför äter han så mycket rotfrukter och framförallt, varför muttrar han så mycket på kvällarna? Många är gissningarna, men ingen är säker. Är han biolog och kartlägger biotoper uppe i bergen? Är han fotograf, eller kanske fiskare? Eller är han bara i Lugano för att köpa dyra antikviteter och smycken? Vem vet, kanske får vi svar senare i veckan.

Annars var det första dagen idag som vi vilade våra ben. Givetvis bara på förmiddagen, på eftermiddagen sprang vi JVM-medeldistansen från 2005. Resten av dagarna har vi tränat två pass. Eller tre vissa dagar. Vad gjorde vi på lediga förmiddagen då? Jo, alla utom en tog sig ner till Lugano Centro och njöt i 20 grader sol.  Testade en mysig Gelateria framför Lago di Lugano och avnjöt en Espresso i en gränd. Nils Björke var beordrad av coachen att stanna på hotellet och hålla presskonferens för media, men anlände sedan till oss andra med en glass i hand.

Många har undrat vilka deltagare som är med, och det kan vi nu offentliggöra: Nils Björke är nämnd, resten är Axel Mattsson, Christian Kollberg, Dan Wester, Jonas Sandström, Petter Jönsson, Erik Kropf (coach). Idag har även Anders Holmberg anlänt med pigga och fräscha ben. Hade för övrigt bäst tid på dagens medeldistans.

Imorgon ska vi ta oss upp på höga höjder för att jaga solstrålar under ett långpass. Kanske får vi lite snökänning, vi kommer definitivt få backkänning. Två pass imorgon, sprint-tävling på söndag. Då ska vi spänna musklerna mot Schweiziska landslagslöpare som Baptiste Rollier och verdamte Fabian Hertner. Detta har vi laddat upp inför med en team-sprint som avgjordes i Mendrisio i torsdags. Fyra man, två lag och två segrare. Axel och Petter. Bjuder på glass gör Nils och Christian.

Stämningen i lägret är i huvudsak gott. Jonas brottas med lite halsont och Dan med en lårkaka, men båda är förhoppningsvis tillbaka på banan med fulla krafter redan imorgon. Men solen lyser och ska lysa ännu varmare i helgen. Mmmmmm va gott!!!

Dagens lite mer molniga väderlek hindrade inte Järlas Schweiz-resenärer från att lägga ytterligare ett tusental höjdmeter till meritlistan. Förmiddagens dist-pass startade med 33 min uppförslöpning (!), och belönades med milsvid bergsutsikt och brinnande vad- och lårmuskler. -Detta tyckte jag var bra, hördes det från någon långt bak i träningsledet. Därför gjorde vi slag i saken och löpte upp för ytterligare ett dussin toppar. Inte så tråkigt. De flesta topparna har fortfarande en del skarsnö kvar, som en del lätta killar i träningsgänget kan ligga uppe på och bara flyta, andra lite tyngre får leva med att sjunka ner var 4:e steg.
Som paradox till detta pass avgjordes även en USH-tävling i sprint-byn Comano. Christian var tävlingsledare, kartritare och banläggare. Vi skålar för honom och tackar för en fantastisk tävling, där segrartiden var 54 sekunder och höjdmetrarna 0. Idag även budgetvariant på lunchen, allt från pitabröd med guacamole och chorizo till jättebaguetter med tomat och schweizisk ost.
Eftermiddagen har vi testat på de Schweiziska försäkringskassornas hälsoprojekt Vitapercour, en 3 km löpslinga med 15 stopp där man gör diverse gymnastikövningar för att förbättra sin spänst, smidighet och styrka. Ett skönt träningspass för slitna ben. Kan vara betydelsefullt inför morgondagen då vi ska matcha JVM-löparnas tider på JVM-long från 2005.

Ryktet går i Lugano, mannen myten kommer på fredag? Kan han matcha i backarna?

För er som sitter hemma bjuder vi här på några bilder från de dagar som har varit.

Lördag eftermiddag och delar av Järlas elitgrupp står förväntansfulla på Arlanda flygplats. Avfärd till ett läger i södra Schweiz stod på programmet. Efter någon halvtimme var nästan alla på plats, vi väntade bara på en löpare. När väskincheckningen för länge sedan stängt och flygplanet skulle lyfta om 20 minuter infann sig även den sista löparen… Det blev LITE tight om tid men efter en snabb omorganisering lyckades vi få med oss alla löparens tillhörigheter i handbagagen.
Vi landar i Milano,Italien och under lördagskvällen förflyttar vi oss till boendet i Lugano, Schweiz. När söndagsmorgonen gryr inser vi befinner oss i ett land med sjukt höga berg. Vi inser snabbt att man i den här delen av Europa mäter sina träningspass i höjdmeter…
Ett känt ordspråk lyder ”man tar seden dit man kommer”, detta betydde för oss att ett antal sköna toppar skulle klaras av under lägret. På måndagen pekade vi på måfå ut en fin liten berksknalle på 1300 meter som vi gärna skulle vilja se ovanifrån. 1000 höjdmeter var det enda som stod i vår väg. Vi knöt därför skorna och gav oss iväg – There´s only one way to the top…
De sista 200 höjmetrarna blev mer bergsklättring än löpning. Väl uppe låg snön fortfarande meterdjup och utsikten var ”top-notch”. Nu var det bara utförslöpan kvar, nedför den snöbeklädda norrsluttningen. Med snö upp till midjan spenderade vi mer tid nedför berget än uppför… Vad har vi lärt oss av det? Nedförslöpning is the shit!!

Stay tuned for more…
// järlagrabbarna på en solig terrass i Ticino

Idag öppnar vi upp Järlabloggen där man kommer kunna följa framförallt elitgänget på sina äventyr!

Förra veckan återfanns ett gäng av elitgruppen i skåne för att förbereda sig inför vad som komma skall på tiomila. Lägret innehöll bra träningspass och flera av dem på natten!

Kommande vecka så återfinns endel av elitgruppen på träningsläger i södra schweiz, mycket träning och äventyr står på programmet och vi hoppas kunna förmedla vad som händer i landet med gröna ängar och höga berg!

// Axel